Du kanske tycker jag verkar borta i tankar, det kanske stämmer

(snor emmas rubrik men ja den raden är bara så bra och passar in och hela låten är bra också och allt.)
några timmar efter mitt lilla sammanbrott igår mådde jag hur bra som helst igen. jag åkte till lerhamn för att bada med min familj, en ovanligt bra idé med tanke på att det blåste jättemycket och himlen var full av gråa moln. min lillebror fortsatte med sitt nya beteende som ouppfostrad, äcklig, störig, otroligt uppmärksamhetskrävande och extremt lat treåring som fullständigt glömt bort att han över huvud taget hade en egen hjärna. han blir liksom bara värre och värre, han är helt väck, inte ens mamma kunde hålla tyst om hur otroligt jobbig han blivit.

igårnatt drabbades jag typ av en flashback och gick tillbaka till den där dimman av lycka, den där transen jag befann mig i den där kvällen, och allt kändes så verkligt som om det verkligen hände igen, det var som att jag kunde känna alla rörelser och höra vattnet och jag visste hur himlen hade sett utoch jag kunde inte undvika att le. sen hoppade jag framåt i tiden och stannade på den natten då mitt nyvakna tillstånd i kombination med mitt nästan helt lyckade försök att gå vidare, fick ett nersupet jag älskar dig att få mitt hjärta slå snabbare och väcka en känslostorm av hopp, förvirring, kärlek och tvivel som nästan var sådär så att jag blev helt blind, och jag tror att jag började skaka lite. det är patetiskt hur såna detaljer i livet kan verka så jävla stora och känsloväckande, om man tänker på allt man förmodligen kommer uppleva i livet, men samtidigt kan i alla fall inte jag bara strunta i det och ta det för detaljer. nu tänker jag sådär mycket igen.