det är bertil som talar sa munnen

min pappa kom precis hem och berättade att evas pappa varit med om en bilolycka och brutit typ 4 revben så att lungorna skadades och nåt annat som jag inte kommer ihåg, det var i alla fall väldigt allvarligt tydligen. uschh.

den här dagen har för övrigt varit väldigt, hm ska jag säga känslofull? haha nej det låter fel men typ jag har varit helt sepe. ganska dålig dag mjo.
osocial, trött och allmänt deprimerad hela förmiddan. efter lunchen blev jag mycket bättre. jag och alice var jätterastlösa och hade tom. springtävling för att få av oss springet, men det hjälpte inte.
åkte hem & duschade och satte mig vid datorn för att ladda min ipod. itunes funkade inte och blev irriterad på det. mer.. & mer (fattar inte riktigt hur jag kunde bli så irriterad över det? eller kanske.) och sen var klockan plötsligt fem över halv fyra och jag fick panik eftersom min buss gick 4.
jag virrade runt och klagade högt för mig själv över ungefär allt som gick att klaga på. mitt hår såg ut som.... något som det inte skulle se ut som och jag var jättehungrig och sprang därför runt med en macka, några vindruvor och ett glas juice. jag hade plötsligt blivit jättejättesugen på den där juicen, som jag egentligen inte gillar, men då såg den riktigt frestande ut faktiskt.
men den var nästan äckligare än vanligt.

det började regna.
nojig som jag är så var jag tvungen att sminka mig och dränka håret i hårspray även fast jag bara skulle träna. eftersom itunes inte funkade så kunde jag inte mata ut ipoden som man egentligen måste, vilket jag självklart blev irriterad på med. såklart började itunes funka precis när jag ryckt ur ipoden.

tio i fyra sprang jag till bussen även fast jag egentligen hade kunnat gå. men det var faktiskt otroligt skönt att bara springa av sig allt. hade velat göra det hela eftermiddan. kände mig väldigt skrivsugen samtidigt, och helst av allt hade jag bara velat skrika och hoppa & skrika lite till tills luften tog slut. vet inte varifrån all energi och typ ilska kom ifrån haha.
sitta på en buss i nästan en timme, yesssss verkligen vad jag ville. hm.
när jag hade suttit där på bussen en stund och funderat över om jag skulle ställa mig upp och bara skrika rakt ut, (vilket jag aldrig skulle göra iaf.) så blev jag plötsligt jättetrött. verkligen som om luften tog slut. sen somnade jag nästan. sen kom jag på att jag hade kunnat ta bussen som gick tjugo över ist, och sluppit stressat och ändå kommit i tid. men jag kände mig så trött att jag inte orkade bry mig. jag orkade knappt byta låt på ipoden. helt förlamad kände jag mig.
plötsligt märkte jag att bussen stog still och på min busshållsplats och alla som skulle av där hade gått av och jag flög upp och hoppade av bussen. sen gick jag med världens långsammaste fart till träningen.

nu är jag hemma igen och jag äter ett äpple som verkligen inte smakar äpple. måste plugga.